EDGEkväll med KvinnoKapital, 16/4

SIFRs trevliga lokaler på Drottninggatan fylldes återigen enbart med kvinnor denna fina vårkväll. Diskussionerna drog igång allteftersom KvinnoKapitals medlemmar och gäster anlände och vid halv sex var det dags för Kim Hansson, SIFRs direktör tillika kvällens värdinna att hälsa alla välkomna och berätta kort om institutet och Swedish House of Finance. En av organisationernas huvuduppgifter, att agera som bro och mötesplats mellan akademiska världen och finansindustrin i Sverige, gör deras lokaler till ett väldigt lämpligt ställe för nätverket att samlas för att lära sig nya saker och diskutera frågor som medlemmarna brinner för.

Nätverkets grundare, Julia Axelsson, inledde med att beskriva kort KvinnoKapital för alla gäster och nya medlemmar. Nätverket har utvecklats en del från de ursprungliga 20-30 medlemmar och en vag idé om att träffas informellt då och då efter jobbet för att i en avslappnad miljö diskutera jobbrelaterade frågor och älta de problem som de stöter på dagligen i en mansdominerad bransch. Nu har nätverket vuxit till över 150 medlemmar, i alla fall på LinkedIn, och även om alla inte har tid att delta i möten så är det många som uppskattar diskussionerna på nätet och att det finns en virtuell mötesplats.

Sedan var det dags för kvällens huvudtalare: EDGEs VD Maria Oldin. Maria inledde med att på ett engagerande sätt berätta om sig själv. Det var spännande att följa hennes personliga utveckling: från uppväxten i Afrika då hon, omringad av fattigdom och orättvisor, såg på jämställdhet som ett typiskt i-lands “problem”; genom de självsäkra åren i USA när hon uppfattades som “one of the boys”, nåja, i alla fall tills hon meddelade att hon vill bara jobba 80 % efter hennes första barn föddes varpå till och med hennes kvinnliga sponsor upplyste henne om hur hon därmed sätter sin karriär on hold; och vidare om komiska episoder under finansåren i Schweiz, som när hon och några kollegor på private banking fick i uppdrag att klura ut en portfölj åt superrika saudikvinnor (“De gillar väl Gucciväskor och sånt, eller hur?”).

Insikten som Maria nådde så småningom om att jämställdhet är en viktig fråga och arbetet med den gynnar både kvinnor och män, företag och politisk debatt, hela vårt samhälle egentligen, ledde henne till EDGE. Hon berättade också om sin förvåning när hon efter många år utomlands återvänder nu delvis till Sverige för att upptäcka den något självgoda attityden vad gäller jämställdhetsarbete: “Det där gjorde vi ju på 70-talet”. Samtidigt visar EDGEs svenska samarbetspartner, AllBrights rapporter att läget är allvarligt och utvecklingen i många avseenden avstannat (http://allbright.se/wp-content/uploads/2015/03/AllBrightrapporten-mars2015.pdf).

I stället för att torftigt sammanfatta Marias presentation av EDGE bifogar vi några av de bilder hon använde. Det var förstås spännande att höra även inramningen om hur idéen föddes, uppbackningen från World Economics Forum, metodutvecklingen som engagerade forskare från Yale, Harvard, INSEAD, och mycket annat. Det som kanske imponerade mest i analysen som EDGE gör av de företag som väljer att certifiera sig var det intelligenta sättet att jämföra deras officiella policy, det de säger att de gör, mot dels statistiken som visar vad det är de de facto åstadkommer och dels uppfattningar på olika nivåer i organisationen, dvs företagskulturen. Gapet mellan dessa är ofta väldigt stor, konstaterade Maria, och det finns något att jobba med i alla organisationer. Det krävs dock att företagets högsta ledning nått insikten att förändring behövs och ett stort engagemang på rätt nivå för att åstadkomma den.

Ett företag som bestämt sig för att på allvar arbeta med jämställdhet är Tieto. De kommer att sträva efter en EDGE certifiering, berättade Sandra de Brito som Maria tagit med sig för att illustrera vad EDGE gör med “ett levande exempel”. Och det blev verkligen en levande föreställning när Sandra tog över scenen med sin färgstarka personlighet och spännande berättelser. Vi fick höra om att feminism inte var någon självklarhet för en ung Sandra heller. Det var väl något som hennes mor höll på med i sin ungdom, tänkte hon när hon som nyutexaminerad ekonom självsäker klev in i affärslivet. Länge var hennes inställning att inte göra något väsen alls av det faktum att hon inte är en vanlig medelålders svensk man i grå kostym. Även för henne kom insikten om att vi fortfarande lever i ett samhälle som inte är särskilt jämställt smygandes vilket hon illustrerade med episoder ur sitt liv. Bland annat fick vi höra om hur hon kom på anställningsintervjuer till alla jobb hon sökte för att varje gång bli bortvald i finalen. Hennes rekryterare och kompis berättade då att hon var nämligen den perfekta kandidaten att plocka fram (kvinna och invandrare med rätt utbildning, erfarenhet och meriter), men alldeles för hög risk att anställa eftersom hon inte passade i mallen… Sandras råd till alla, att vara sig själv och stolta över det och att hitta ett företag där detta uppskattas och premieras.

Mycket mer fick vi höra denna kväll, både från Maria och Sandra och från kvinnorna i publiken. Diskussionen tog fart och det berördes många frågor bland annat kring det sättet manliga och kvinnliga stereotyper fungerar i olika länder, hur företag kan tackla dessa stereotyper (vad sägs om avatar-baserade intervjuer, någon?) och mycket mer.

Kvällen fortsatte med en trevlig middag på Vendelas Bistro där de som var med fick tillfälle att umgås lite mer med kvällens spännande talare Maria och Sandra.


0 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *